Ja, så är det lördag den 26 april och flyget hem till Stockholm går i morron, söndag den 27:e. Känns märkligt, skönt, tråkigt men också underbart. Jag kommer att sakna mycket här, både platser och människor men nu är jag på väg hem till alla jag saknat under vår tid här. Våra barn och barnbarn, mina systrar, vänner både här och där och mycket mer. Allt har sin tid. Nu ser jag också fram emot att komma hem till Vasastan, mina promenader förbi Karlbergs slott och förstås Askrike och sommaren med morrondopp i Askrikefjärden och frukost under bar himmel.
Veckan som gått har varit en ganska vanlig vecka med att hålla centret öppet 4 timmar varje dag och människor som kommit för att få en pratstund och gärna en kopp förstås. En glad överraskning kom i onsdags då ledningen för Bilda kom hit och tillsammans med Lars och Gunilla bjöd oss och den lokala referensgruppen för centret på en god middag och ett Tack som värmde. Idag lördag har vi haft vår sista lördagsfrukost för svenskar på centret. Lars och Gunilla sjöng och Thord Ove och jag berättade i korthet om vår tid här. Lägenheten är nu städad och väskorna packade. I kväll roar vi oss med att gå ut och äta en god middag på en av favoritrestaurangerna i gamla stan.
Hemma startar måndagen med att byta till sommardäck på bilen, packa upp, handla mat till ett tomt kylskåp och förbereda begravningsgudstjänsten på tisdag för kära mamma. Sen anar jag att vardagen hemma drar igång men med ett betydligt lugnare tempo, då vi fortsätter vårt pensionärsliv. Visst har vi attt göra men det är annorlunda att få råda sin tid lite mer.
Detta är nu sista bloggen från mina månader i Jerusalem. Tack till er alla som orkat läsa den och tack till er som gett mej feedback på det jag skrivit. Kanske kan det hända att det bllir någon mer blogg nån gång i mitt liv men det lär ni väl upptäcka om det skulle hända.
Så till sista TACK Bilda för den här chansen vi fick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar