Fredag 20 nov. En lite lugnare dag, gör en egen tur till Jerusalem för att handla lite. Tar buss 231 i vanlig ordning t o r. När vi kom till checkpointen var vakterna inte på bra humör. En man i 40 årsåldern, välklädd troligen på väg till jobbet, hade de synpunkter på. Det blev knytnävar och slag både här och där. Han klarade sig ändå bra och busschauffören la sig i och fick stopp på det hela. Slutade med att han fick en spark så han ramlade in i bussen. Sen satt han i telefon hela vägen till Jerusalem. Tufft liv man lever här. Tar liksom aldrig slut.
Väl i Betlehem igen tog jag en tur till krubbans torg där jag köpte en "staty" i olivträ med "den sista måltiden" m Lärjungarna o Jesus sen tog jag en paus och satt mej på Casa Nova /ett av mina fovoritställen för lite fika. Kvällen gick Helen Thord-Ove och jag ut och åt.
Lördag 21 nov. Jag åker med "kära maken" till SIRA skolan i Jeriko. Resan mellan Jerusalem och Jeriko går genom öknen och är en skillnad på ca 1000 i höjd.Thord-Ove har möte/samtal med rektor Salwa och jag hamnar snabbt i en klass som håller på att fixa var sina fina godishållare - fiffigt värre. Sen följer jag med en klass på en vandring till ett beduinläger inte långt från skolan. Jag säger bara.....hur kan de klara sina liv med sååå enkla förhållanden. Den äldsta kvinnan som var änka (och exakt lika "ung"som jag) guidade oss runt på o rådet.Hon hade sin a döttrar och söner boende där. Sönerna och döttrarnas män var på jobb och kvinnorna var hemma. Man hade några lamm och höns och maten lagas på öppen eld. Många barn fanns på plats. Sängar bord och stolar fanns någon enstaka av. Till sisodär 25 personer som familjen bestod av. Så hade jag en alldeles egen liten tolk. En killa på 8 år som kan bra engelska och är såå villig att berätta för mig om vad som sägs. Hela vägen går han vid min sida och håller mig stadigt i handen så jag inte försvinner.
Kvinnan bakade också bröd som vi fick smaka på, generositeten är stor trots att man enl. vårt sätt att se, inte har mycket att dela med sig av. Men man tager vad man haver.....
Dagen i Jeriko avslutas med att Thord-Ove och jag är med en kort stund på en kurs för lärarna i smartboard. I jeriko finns det endast en smartboard till på en annan skola så finns det nu en på SIRA skolan. De är pionjärer på området i Jeriko.
Vi åker vidare mot Jerusalem där vi möter Helen och äter en god lunch på Nafora strax intill Jaffaporten. Så lite shopping och sen hem och börja packa. I morron bitti skjutsar Thord-Ove mej o Helen till Jerusalem för att samåka med Bildas volontärer Anita o Ingvar till Ben Gurion. Hemma söndag kväll. Thord-Ove är kvar fram till den 20 dec. Så nu får jag fylla tiden hemma fram till dess....vilket jag inser inte blir svårt då jag tittar i min kalender.
Detta blir alltså sista bloggen för den här gången. Har varit bra för mig att skriva då det blir som en dagbok och påminner mig om 3 härliga o lärorika veckor i detta konfliktfyllda land. Har sett att mycket är bra men väldigt mycket skulle behövas förändras. Fred önskar jag alla här oavsett folkslag.
Ps. Många av mina bilder i går o idag försvann på något märkligt sätt....lägger ut de få jag har kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar